Elis första (och förhoppningsvis sista) besök på akuten

Igår morse frågade J om Elis börjat med ett nytt ljud. Att andas på ett speciellt sätt. Ni vet hue barn kan vara. Komma på nya grejer hela tiden som dom kör med en stund. Well, inget jag hade märkt av. 


Lite febrig på morgonen men pigg och glad, lekte och åt som vanligt.

När jag kom hem från hockeyn hörde jag vad J menade. En väsande andning som lät lite som han inte fick luft när han tog ett djupt andetag. Det var inget hittepå. Han var trött så han blev lite grinig och ledsen varpå andningen ju blev ännu mer ansträngd. Panik? Yes. 

Ringde 1177 först för rådfrågning. Väntetid 41 minuter. Jo tjena! Hinner ju typ upp till akuten och tillbaka innan det. Så vi åkte. Tvekade inte. 

Fick vänta en stund, en barnläkare för alla sjukhusets barn, ja, blir inget tumrullande för honom. E kämpade på, vi läste böcker och mös (så mkt man kan mysa på ett sjukhus). Till slut blev han undersökt av läkaren. Allt såg och lät bra. Elis har nog fått falsk krupp. Kul. J hade det när han var liten också så kanske inte så oväntat!?

Nu är allt bra och andningen är som vanligt, for now. 

Men paniken!! Går inte att beskriva. När det låter som ens barn inte kan andas. Mardröm! Jag ångrar inte en sekund att vi åkte till akuten. Vi fick typ en diagnos och vad vi kan göra själva, och en bra genomgång av E så allt annat var bra. 

När vi kom hem vid 22.30 somnade han som en stock. Älskade Elis. 



Kommentarer
Postat av: Emelie

💙💙💙💙

2016-12-11 @ 22:29:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: