Pray for mänskligheten

En svart fredag. Fredagsmyset byttes ut mot mörker och uppgivenhet. Vad händer? Jag tror att jag skrev ett inlägg här i samband med attacken i Paris, samma dag som E var beräknad. Då kändes det ändå okej för då låg han i mig, inknölad i magen. Safe. Idag - not so safe. Och så omedveten. Han är en lycklig kille som jagar bussar och dricker smoothies. Han vet liksom inget annat. Han gillar att läsa om bläckfisken, att hundar är roliga och att det är sjukt kul att bli jagad. Han vet inte hur det egentligenr är. Det värsta han vet är när mackan tar slut. Då är livet ruttet. Jag blir ledsen när jag tänker på att han ska växa upp i en värld där terror och krig får mer och mer utrymme i vår vardag. Hur kommer det att se ut om 10 år? 20 år? Jag vill inte att han ska behöva växa upp och vara rädd, orolig och misstänksam. För det blir i alla fall jag. 


Hur mycket man än kan försöka att motarbeta och stoppa vansinnet så känns det som att ondskan alltid kommer hitta nån väg. För mig är det ofattbart att man som människa kan vilja göra andra, oskyldiga, människor illa. Barn!? Djur? Vad har dom gjort för att behöva skadas, och till och med dö, av en rusande lastbil när dom skulle ner och fredagsstrosa på stan? Jag förstår inte. Jag kan inte förstå. 

Samtidigt som tv och radio rapporterar om allt det sorgliga, så öppnar svenskarna sina hem och sina hjärtan. Svenskar, världens mest introverta människor? Öppnar och erbjuder skjuts, mat, tillhåll och sällskap. Det är nu man jobbar som ett lag, man blir ett "vi" istället för ett "jag". Mitt i allt mörker så blir det liksom lite ljust. Det finns hopp. Kan människan jobba mer ihop finns det hopp.


Med det sagt - ta hand om varandra!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: