Livet

Jag börjar lipa när jag tittar på denna nedan. Vårt barn. Vårt friska, krya, pigga barn. Mitt barn som prompt SL sova med lampan tänd och med polisbilen. Vilken lycka han är. Och vilken tur vi har som har honom. Att han är den han är. Och att han är hel och ren. Jag börjar lipa när människor som inte hinner få barn innan livet tar slut. Där livet tar slut innan det typ börjat. Jag börjar lipa när tigern i life of Pi går in i djungeln utan att vända sig om och ta farväl. När e kollar på mig samtidigt och smäller  av det leendet och jag inser att han minsann inte ska in i djungeln. Att jag har haft turen att få honom.


Lipkväll. Konstigt inlägg det blev. Så jag tror det är dags att sova. Men annars har det varit en bra måndag!