Att vara tillsammans, med barn

Många säger att den största prövningen för ett förhållande är att flytta ihop. Well, testa att skaffa barn. 


Innan E kom såg jag ett rosa fluffigt liv med oss som glada, kära och piffiga föräldrar och ett all-time-fantastiskt barn. På riktigt! Jag skyller återigen på sociala medier. Hos oss ser det inte ut så i alla fall. Vi var överens om var vi skulle stå när det kom till uppfostran. Det är vi fortfarande. 

Men så kommer det situationer i vardagen där vi står långt ifrån varandra. Det är inte stora saker, det kan handla om att tänka på vad man säger här hemma nu när Elis härmar allt, det kan handla om vem som ska vaba eller vilka fighter som är "värda" att lägga energi på. Och när sömnen är dålig och man jobbar mycket, då är tålamodet dessutom obefintligt. 

Vi tjafsar, vi tjafsar ofta. Det går över och vi blir vänner snabbt. Men under de tio åren som vi har varit tillsammans har vi nog aldrig tjafsat så här. 

Men, jag antar att det är en del av utveckligen som föräldrar. Vi måste hitta vilka vi är som mamma och pappa. Vi måste grunda principer och rutiner för oss. Likväl som vi kan bli förbannade på Elis (trust me, det går!) för att han ska lära sig.

Otur att jag och J är lika envisa och långsynta då. HerreGUD

Det kanske bara är hos oss det ser ut så här, oops. Jaja, det är så vi formas och det är så vi formar vårt barn. Observera nu att vi inte bråkar och slåss, vi diskuterar och har olika åsikter ibland, ingen anledning att ringa soc, jag lovar!

Oftast är vi en rosafluffig familj, men ibland såååå.


Senaste: vem ska vaba idag ? Det återstår att se. Stay tuned. To be continued etc....



Kommentarer
Postat av: M

Läser här en del, men kommenterar sällan. Men alltså TACK. För exakt såhär ser det ut hemma hos oss också. Sen vår ettåring kom är det tjafs, tjat och gnat. Och det tär tycker jag. Mantrar "det blir bättre" tusen gånger i veckan och så får man försöka vara snälla mot varandra mellan tjafsen. För visst blir det bättre...nångång? Heja er! Och alla andra kämpande småbarnsföräldrar!

Svar: Men tack! Och SKÖNT att vi inte är ensamma. Ibland funderar jag på om det är slutet för oss men det är det ju inte. Jag förstår varför många separerar i småbarnsåren, det är en sån sjuk omställning från att vara två till att det kommer in en till i familjen. Även om man bara har små olika åsikter så blir det så stort när man lägger på trötthet och dåligt tålamod. Kämpa! Det blir bättre, som sagt, vi får se det som en del av utvecklingen som föräldrar. Kram!
Frida Linnman

2017-05-22 @ 09:18:31
Postat av: Carro

Herregud vad jag så känner igen mig i din text men också era kommentarer ovan. Så ovant med allt gnabbande och skavande, iaf för oss. Lätt att hjärnspökena tar över då också. När jag tänker på det så känns det dock så självklart att det blir gnat och tjat. Jag menar - sömnbrist, en konstant känsla av att man inte räcker till någonstans och lite okonstruktiv kommunikation på det. och som kryddan på moset ett busigt litet charmtroll. Herregud. Vad trodde jag egentligen? Men ändå, så gott att höra att det är så i fler familjer när man själv tror att man misslyckas med att vara den där kärleksfulla och inlyssnande partnern ibland. 😊

Svar: Det är nog vanligare än vad man tror att känna så här, men så kommer känslan av misslyckande och då vill man inte prata om det, så sitter man där och känner sig som den enda i världen med problemen. Men visst är det självklart, jag är hundra på att det är en del av utvecklingen. Det är ju trots allt inte bara barnet som utvecklas. Livet är ju nytt för oss också. Det är bara att kämpa på, och tänka som vid barnets faser "det ÄR en fas!"
Frida Linnman

2017-05-22 @ 16:07:33
Postat av: Anna

Frida du sätter ord på vår relation här hemma! Sociala medier i all ära men det perfekta livet som folk har där finns ju inte,' men lätt att glömma när man hela tiden matas med bilder och texter! <3

Svar: Exakt! Nu vet jag ju att det är så, så jag påverkas inte av det, men dom som tror på det. Fy sjutton vilken prestationsångest det skapar hos människan. Skönt att vi inte är ensamma här om att tjafsa 😘♥️
Frida Linnman

2017-05-22 @ 20:06:19
Postat av: Sahar

Känner igen allt hjärtat 😘 Inte bara hos er det är så. Men tror att det ändå är lite extra mycket mer hos oss som får oftare vara ensamma mer då våra killar sportar på bestämda tider😤

Svar: Ja så är det ju med! Det är ju ett lite av ett two-man-job det här med barn så klart det är mer krävande när man är ensam största delen av dagen, då blir den lilla tiden tillsammans så tight och båda är dödens trötta. Som upplagt för tjafs 😂 skönt att vi inte är ensamma här hemma om det då 😅😘♥️
Frida Linnman

2017-05-23 @ 13:41:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: