Fotbollsskadad 2,5-åring

Igår stupade Elis här hemma när vi spelade fotboll. Han vred till foten på nåt vänster och fick jätteont och ville inte stödja sig på den. Medan jag stod på kö till 1177 så somnade han. Meeeen fem minuter senare fick jag prata med en sköterska som bokade in oss på en jourtid för att man tydligen ska kolla upp såna skador direkt. Så, bara att väcka barnet och in i bilen. 

Tid på vårdcentralen 21.15
Uppskickade till akuten/röntgen efter snabb koll av läkare.
Gick rakt igenom fullt väntrum på akuten, till tomt väntrum på röntgen.
"Vi håller på med ett akutfall så det kan ta en stund", Snark tänkte vi.
Fem minuter senare var det Elis tur.
22.10 åkte vi hem med besked om hel fot

Jag har inget ont att säga om sjukvården. Jag har kanske haft tur, men under mina tre år med epilepsi har jag bara haft snabba och ofta återkommande återkopplingar och bra uppföljningar. Hade en fantastisk förlossning vad gäller allt runt omkring med personal och hjälp. Varit inne med Elis två ggr och fått snabb och proffsig hjälp. Jag har sökt för en knöl i ena bröstet, fick komma på mammografi och ultraljud inom en vecka, mitt i sommaren. 

Så, bland all kritik som den svenska vården får, vill jag belysa vilken tur vi har som bor i Sverige med vår vård. Vi är lyckligt lottade. Synd bara att allt positivt liksom försvinner bland det negativa. 

(null)

(null)

(null)

Preggo-mamman fick snällt vänta i korridoren när det var röntgen. Ändå liiiite läskigt att gå på ett sjukhus klockan 22. 

Idag har Elis haft rätt svårt att gå. Haltar på högra hälen. Men verkar inte ha lika ont nu som i morse. Så himla skönt. Tänk er gips på en 2,5-åring!? Herre!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: