Ett år sen

Böööl! Ett år sen jag stod där med kanonkulan i vädret och poserade framför kameran. Jag är så glad att jag förevigade varje vecka (and more?) jag känner samma känslor nu när jag kollar tillbaka i arkivet här, som jag gjorde då. Pirrig, nervös, rädd som fan, lycka, otålighet etc etc. Tänk att det var Elis, vår Elis som låg där inne och gottade sig. Skrattar åt veckouppdateringarna - "nu väger bebisen snart 3 kg" jo tack, förutom vårt barn som nosar på 4 kg. Men så mycket mer kärlek. (Kan fortfarande inte förstå att jag, Linnman, tryckte ut 4,5 kg ur fiffi? Fyra och ett halvt kilo, ur mutti!?)

Jag har bara bra minnen från graviditeten. Jag mådde så bra, visst, ont i fötter och sömnlösa nätter, men jag har nog aldrig varit så belåten med livet. Ja, om man nu tänker pre Elis. Post Elis är ju livet ett annat. Bättre än vad jag kunnat föreställa mig. Klyschigt men sant!

Jag längtar till (om) vi får uppleva det en gång till. Räknar inte med samma resa som med Elis för jag tror inte att någon graviditet är den andra lik. Men det är ju lite spännande också. Blir det liksom nåt nytt även fast det är andra barnet.

Långt inlägg, men shit, en graviditet, en förlossning och ett barn, det kan man nog skriva hur mycket som helst om.

Throw back



För ett tag sen framkallade jag massa bilder från både kameran och mobilen. Idag gick jag igenom dom, igen, tog ut magbilderna. Så jädrans sjukt att det var Elis som låg där inne och mådde gött. Nu är han här ute och lever loppan istället, världens goaste kille. Åh, blödig så här på fredagkvällen! Nu ska jag gå in och snosa på min snarkande lilla E och sen sova.

Godnatt.

Minnen

Linnman kan inte sluta scrolla i kamerarullen. Vi pratar om sommarplaner nu och då kan jag inte låta bli att gå tillbaka i rullen och se vad vi gjorde förra sommaren. Med Elis i magen. Ett helt annat liv kan jag ju konstatera. Bara jag och J, livet innan E. Så konstig känsla. Lite knäppt att vi aldrig kommer bara vara vi två, men samtidigt helt underbart att ha Elis, våran lilla skrotnisse. (Klart vi kommer vara bara vi två ibland men då kommer vi ju alltid ha Elis i huvudet).







Well, årets sommarplaner då? Ja, med en sambo som antingen jobbar eller spelar fotboll blir det inte mkt free-time så att säga. Någon helg här och där. Kul. Men spelar vi våra kort rätt ska vi nog kunna nyttja dom lediga dagarna på bästa sätt. Vi planerar för andra äventyr senare istället, woop!