Vecka 24

En chinchilla är det nu. Eller en klase vindruvor. En bebis som är ca 30,5 cm och väger ca 570 gram. Ändå stor! Det känns. När den håller igång på dagarna är den riktigt stark. Då kan jag knappt fokusera på något annat. På nåt sätt känns det så verkligt denna gången. Jag vet att det är en bebis där inne, som kommer ut. Med Elis fattade jag inte det förrän han kom ut. 

Som jag skrev igår går det inte att missta att jag är preggo. Magen har poppat. Sjukt obekvämt att ta på mig skorna, kommer inte ihåg att det var så jobbigt, så tidigt, sist. Jag känner redan av sammandragningar, typ när jag släpar mig upp för trapporna på jobbet, eller när jag ska försöka ta mig upp från golvet när jag nattat Elis. Då blir magen stenhård! Den eventuella foglossningen jag kände av har gett med sig. Igår tränade jag rumpa och ben och kände inget ont efter det, förutom träningsvärken då, aj. Men ändå skönt!

(null)

(null)

I brist på bilder omgång 2 så får ni här Elis i magen i samma vecka. Lite mer sommar och nog något mindre mage. Kul att kunna jämföra! Ja inte bara magstorlek så klart, utan allt annat.

Torsdag och solen

Imorgon är det fredag, och Linnman har överlevt första jobbveckan på nya året. Med bravur! 

Idag på lunchen mötte jag upp Asp för en prommis i solen (håller mitt "löfte" om att snåla med utelunch, åt innan). Hon har äntligen återuppstått från de döda, amen! Vi gick i solen utmed sjön och snackade skit. Bokstavligen talat.

(null)

(null)

Eftersom bara hälften av Asp finns kvar efter hennes sjukdom blev det mest jag där tydligen. Plis come back!

Inatt åker J till England över helgen så imorgon är det jag som lämnar på dagis innan jag kör kortdag på jobbet (tänkte skriva i ett annat inlägg om hur jag bestämde mig för att göra med min tid). Sen har jag och pojk hela helgen för oss själva. På lördag drar simmet igång igen, det ska bli kul! Sen har vi lite annat kul på agendan. Vi ska nog kunna stå ut en helg utan pappan. så länge vi håller oss friska, gode Gud.

Vecka 23

Hej hallå magen i vecka 23.

(null)

(null)

(null)

(null)

Där är du. Det går liksom inte att inte se den nu.

Bebisen är by now ca 30,5 cm lång och väger ca 450 gram. Som två marabou apelsinkrokant typ. Mmmm. Stor som ett marsvin. Sover tydligen mycket. Vår bebis är dock vaken en del, och det känns vill jag lova. Knackelibang som Ove Sundberg skulle säga. Lika coolt denna gången. Blir extra surrealistiskt när Elis är där och pratar om och med bebisen. Han är ju liksom ett litet bevis på vad som faktiskt kommer ut sen. Att det kommer ut någon. 

Jag mår bra! Tröttheten lämnade jag i 2017 tror jag. Visst, jag är fortfarande trött, men nu känns det mer som "jag-sov-inte-så-jla-bra-i-helgen"-trötthet. Jag tror mycket på att fysisk aktivitet hjälper mig och gör mig piggare, så jag försöker hålla igång på gymmet och utomhus. På måndag ska jag ta nya prover inför mitt besök hos neurologen om två veckor. Jag hoppas att koncentrationen steppat upp sig.